Huggorm tänder
I Sverige finns tre arter av orm – huggorm, snok och hasselsnok.
Det är bara huggormen som är giftig för människan, även om de andra också kan bitas. Huggormen finns längre norrut än någon annan orm och den finns i nästan hela Sverige, utom högst upp på kalfjället. Djurportalen Huggormar Viperidae är en familj av cirka giftiga mark- och trädlevande ormarter över hela världen utom Australien och vissa öar. Ormgiftet är vanligen vävnadsnedbrytande.
Huvudet är trekantigt och giftkörtlarna sväller ut på sidan av detta. Ormarna anpassar sitt gift till dess byte. Ögat har en "kattpupill" en strimma. Familjen indelas enligt ITIS i fyra underfamiljer: 1 Viperinae egentliga huggormar eller viperor , 2 Crotalinae näsgropsormar, inklusive skallerormar , 3 Azemiopinae endast bestående av arten Feas huggorm samt 4 Causinae.
Huggormens blick är stickande
Viperinae innehåller i sin tur arterna sandhuggorm , hornhuggorm , puffadder och sandrasselorm , samt den i Sverige endast förekommande arten huggorm Vipera berus. Däremot blir Bitis peringueyi bara omkring 30 centimeter lång. Exempelvis har den svenska arten huggorm oftast ett tydligt markerat, mörkt sicksackband längs ryggen, men helt svarta exemplar är inte ovanliga.
Artens hanar har vanligen inslag av vitt, grått och svart, medan honorna i regel är brun- eller rödaktiga. Huggormar som lever i den tempererade zonen är vanligen dagaktiva medan huggormar i öknar föredrar natten. I familjen förekommer arter som lägger ägg ovipari och arter som föder levande ungar vivipari.
Antalet ägg eller ungar är vanligen omkring 10 men honor av stora medlemmar, till exempel från släktet Bitis, föder ibland 40 till ungar vid samma tillfälle. De vistas vanligen på marken och några arter klättrar i låga buskar. Ett undantag är släktet trädhuggormar Atheris som söker sin föda i växtligheten.